Mot fri livsvilja
Birthe Sjöberg gör en jämförandeanalys mellan några av Maksim Gorkijs noveller och Kristian Lundbergs Yarden. Hon lyfter fram den inre utvecklingen hos berättelsernas protagonister och tar hjälp av av nihilismen och existentialismen för att fördjupa förståelsen av texterna.
Sjöberg vill visa att 2000-arbetarlitteratur har stort fokus på existentiella frågor och skiljer sig på så vis markant från tidigare svensk arbetarlitteratur. Hon menar att Yarden har större likheter med Gorkijs noveller från slutet av 1890-talet där det är personlighetsutvecklingen som är det väsentliga. Att frigöra sig i tanken, att acceptera sin utsatthet för att till slut kunna vara fri och eventuellt ta kampen.
Sjöberg förklarar Nietzsches nihilism som olika stadier i en persons tankeprocess och visar senare exempel på dessa stadier i de aktuella texterna. Hon uppmärksammar läsaren även på bristen av solidaritet och kämparanda i nämnda texter.
Den svenska arbetsmarknaden har genom bland annat alla bemanningsföretag förändrat och försämrat villkoren för många, vilket Lundberg uppmärksammar genom sin berättelse. Birthe Sjöberg (2015) skriver dock om hoppet som “skildras med hjälp av nihilismen hur styrkan och livsviljan kan återvinnas och därmed hur ett första steg kan tas i kampen mot orättvisorna.”(s.63)
Identitet och solidaritet
Maria Wahlström (2020) skriver “Lundbergs självframställning är i den meningen performativ: han skriver för att komma underfund med vem han är, vem han varit och varför han befinner sig i den situation han nu befinner sig i.” (s. 244-245) och ger exempel ur Yarden som stärker Lundbergs sökande efter identitet. Wahlström menar att Lundberg iscensätter sitt berättarjag genom att skildra sitt nuvarande läge med utsatt arbete samt sin barndom med fattigdom, missbruk och övergivenhet. Lundberg gör sig autentisk som arbetarförfattare.
Wahlström skriver om tvivlet som finns om Lundberg kan räknas som arbetarförfattare eller ej. Han har arbetat som författare och skribent och bör då eventuellt inte inkluderas i arbetarklassen. Wahlström ger exempel ur Yarden där den pågående dialogen om identiteten skildras och att Lundström slutligen förblir en författare men som vill berätta om vad som sker på arbetsmarknaden och föra kampen via sina ord.
Att Lundberg även skildrar individualism, och bryter mot den historiska kollektivismen, i arbetarklassen visar på en ny typ av arbetarlitteratur där solidaritet endast sker i ytterst små grupper. Den saknade klasskampen skildras och genom att upplysa läsaren om denna saknad kanske en större solidaritet kan växa.
Att höras är att finnas
Christine Hamm (2014) skriver “Yarden ble blant annet markedsført i Norge under arrangementet “Den nye arbeiderlitteraturen” på Litteraturhuset i Oslo i 2011.” (s.205) men, som vi redan vet, att det i Sverige även finns tvivel om att Lundberg verkligen kan räknas som arbetarförfattare. Hamm (2014) hänvisar till Magnus Nilsson när hon påtalar att “spørsmålet om en arbeiderforfatters autentisitet er komplisert.” och att det är texterna som bör analyseras och inte författarens liv. (s.206).
Hamm lyfter även fram Lundbergs melodramatiska sätt att skildra. Att han laddar sina meningar med ord som i sitt sammanhang griper tag i läsaren.
Hamm menar att Lundbergs text anspelar på tankar från Descartes, att människan måste, i korthet, synliggöra sig för att finnas. Lundbergs text kretsar runt en ensamhet och rädsla för att inte tillhöra och att inte höras. Att inte existera.
Lundberg väljer att skildra melodramatiskt, samt att dramatisera i Yarden, Pireus, kyrkogården och min mors kök (mitt eget tillägg för att förstärka Hamms tankar), för att låta människorna som arbetar på Gården synliggöras. Att höras och synas är existentiellt viktigt. Det Lundberg, och människorna på Gården, känner synliggörs. De blir människor igen.
Några jämförelser
Kommentartexterna bildar tillsammans en djupare förståelse av Yarden och vad Kristian Lundberg gör med texten. Det finns likheter. Sjögren och Hamm lyfter fram det existentiella perspektivet även om de gör det ur olika vinklar. Sjögren använder sig av Nietzsches nihilism för att förstå den inre processen hos huvudkaraktärerna. Hamm jämför istället med Descartes tankar, att synliggöras för att existera.
Wahlström skriver mer om ett identitetssökande eller rättare sagt att Lundström framställer berättarjaget på ett sätt så att han ska kunna räknas som arbetarförfattare. Tvivel om detta och en ensamhet skildras men slutligen stannar hans identitet i författarskapet.
Hamm lyfter också frågan om Lundgren bör räknas som arbetarförfattare och menar att det är texten som ska analyseras och inte författaren.
Både Wahlström och Sjögren lyfter att den historiska kollektivismen och solidariteten på flera sätt saknas i Yarden, att det stämmer överens med nutida verk men skiljer sig från tidig svensk arbetarlitteratur.
Slutliga tankar
Som jag skrev tidigare anser jag att de tre kommentartexterna bildar tillsammans en djupare förståelse av Yarden och bilden av arbetarlitteratur. Samtliga texter är belysande och lärorika. Den text som jag stannade upp mest vid var Birthe Sjögrens och hennes jämförelse med Sisyfos. Först köpte jag Sjögrens jämförelse, sen tvivlade jag starkt men tänkte att jag måste läsa på. Jag öppnade Myten om Sisyfos av Camus (1942) och snabbläste i slutet där han skriver “Man måste tänka sig Sisyfos lycklig.” (s.111). Jag tänkte, det är omöjligt.
Yarden visar upp en hopplöshet men Lundberg (2016) avslutar ändå med “Jag tänker: ändå, denna lycka av allt och ingenting, att vi ändå lever.” (s.136)
Stephen Fry (2020) skriver, vad gäller bilden av Sisyfos, “Men de har också sett en del av människans mod, uthållighet, tapperhet, återhämtningsförmåga och tro på sig själv. De ser något hjältemodigt i vår vägran att ge vika.” (s.293-294)
Böckerna Myten om Sisyfos och Mythos får stanna framme på bordet och Lundberg har gjort sin röst hörd.
Litteraturförteckning
Camus, Albert (1942, 2020). Myten om Sisyfos. Stockholm: Albert Bonniers Förlag
Fry, Stephen (2017, 2020). Mythos. Stockholm: Albert Bonniers Förlag
Hamm, Christine (2014). “Ett nödbloss i natten. Melodrama Og skeptisisme i Kristian Lundbergs Yarden” i Från Bruket till Yarden: Nordiska perspektiv på arbetarlitteratur. Sidor: 205-215. red. Jonsson, B., Nilsson, M., Sjöberg, B & Vulovic, J. Lund: Litteraturvetenskap, Språk och litteraturcentrum i Lund
Lundberg, Kristian (2016). Yarden. Nørhaven: Bladh by Bladh
Sjöberg, Birthe (2016). “Är vi åter vid Volgas stränder? En jämförelse mellan Maksim Gorkijs noveller och Kristian Lundbergs Yarden.” i Inte kan jag berätta allas historia? Föreställningar om nordisk arbetarlitteratur. Sidor: 53-64. red. Agrell, B., Arping, Å., Gustafson, M. & Ekholm, C. Göteborg: Litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet
Wahlström, Maria (2020). ”Självrannsakan, performativitet och (arbetar)identitet i Kristian Lundbergs Yarden”, i Arbetarförfattaren. Litteratur och liv. Sidor: 243–252. red. Fahlgren, M., Mattsson, PO & Williams, A. Möklinta: Gidlunds